inblicken

Varje dag är jag med om saker som inte går att hitta en logiskt förklaring till. Jag har försökt att berätta för mina nära och kära, men jag tror inte att de förstår mig. De säger att de tror på mig när jag berättar för de, men jag kan se i deras ögon att de ljuger. Jag vet att de bara vill mitt bästa, och därför säger de att de förstår mig, för de vill säkert förstå. Men nu behöver jag bara skriva av mig. Orkar inte tynga mina vänner med all skit som jag får vara med om varje dag. Så hädan efter ska mina fingrar börja arbeta, jag ska skriva om allt som jag är med om.

Kan börja med att berätta för er att jag är synsk. Jag ser, hör och känner saker. Flera gånger varje dag så hör jag röster i mitt huvud. En röst är väldigt bekant för mig, nämligen en liten flickas röst. Jag har i många många år haft en flicka med mig vart jag än ska. Hon släpper mig aldrig, och jag kan inte släppa henne heller. Det känns som om jag måste hjälpa henne, att det är min plikt att hjälpa de som är svagare än mig. Jag har dock aldrig sett henne, men hennes röst hör jag. Ofta sjunger hon, ibland ber hon mig om hjälp. Men jag kan inte hjälpa henne, så stark är jag inte.

Här på bloggen kommer jag att lägga ut bilder, där jag har lyckats fånga olika fenomen. Jag kommer även att försöka ladda upp ljudklipp där jag spelat in olika ljud som jag hör.

Jag är inte ute efter flera tusen läsare, jag vill bara skriva av mig. Så för er som inte tror mig, ber jag er vänligt att inte skriva några kommentarer, utan bara klicka ner min blogg. Jag vet redan vad ni som inte tror på sådant här tänker, jag har hört allt från att jag är dum i huvudet och att jag intalar mig själv att jag hör saker till att jag skulle vara paranoid. Så era kommentarer bryr jag mig inte mycket om alls, bara så ni vet det. Ödsla inte er tid på att skriva kommentarer som inte kommer att publiceras.

Jag ska försöka ha med mig datorn vart jag än går, så att jag direkt kan uppdatera med ett nytt inlägg om något händer.

Jag kommer att vara anonym på bloggen, eftersom att jag inte vill att mina vänner ska veta att det är jag som skriver. Jag vill inte att de ska veta allt som händer mig, för här kommer jag verkligen att skriva allt. Om de i min omgivning skulle få reda på allt jag är med om varje dag så skulle de säkert "lämna" mig, eller iallafall ta avstånd. Och jag förstår dem, men jag vill absolut inte mista dem. Så jag kommer att vara anonym. Deal with it. Kan iallafall säga att jag är en helt normal 16 årig tjej som tycker om att festa, dansa, sjunga och att vara med mina älskade vänner.

Nu måste jag sluta skriva. Jag känner en närvaro. Måste lägga mig ner i sängen och bara lyssna. Det är mitt sätt att göra detta på. Uppdaterar lite senare.